Sparat under: Asta
Idag har Asta fått sin andra vaccination. Så snart kan vi busa och hälsa på andra hundar utan att vara orolig för att bli sjuk. Härligt!
Vi har åkt bil några gånger senaste veckan också, och det går jättebra! Lilltjejen är lugn och tar färden med ro. Dock är det så att när hon ska in i buren så vill hon vara ute och när hon ska ut ur buren så vill hon vara kvar inne. Men då matte eller husse lockar ut/in henne så är det inga problem alls. Bra när vi ska hälsa på uppfödaren i Strömsund!
Så här trött är vi efteråt 
Sparat under: Asta
Idag har vi haft en riktig tjejdag Asta och jag. Per började jobba igen idag, så det blir bara vi två tjejer hemma med katterna.
Vi började dagen med att äta frukost och Asta åt upp nästan allt i matskålen! Sedan var vi ute en stund och Asta fick göra ifrån sig och sedan sitta och titta på änderna vid dammen.
Efter det har vi suttit och myst i fåtöljen i datorrummet och hunnit med att busa en massa också. Jättekul har vi haft utan husse! Vi har också börjat lära oss att sitta när matte säger ”sitt” och är jätteduktig på att följa efter och hålla koll på matte och husse när vi är ute. Och vi tycker det är jättekul att leka jaga.
Dock har matte och husse varit dåliga på att passa på och haft dålig timing när det gäller pinkeri och bajseri såhär på kvällsidan, så det har hänt små olyckor inne. Men det är ju helt och hållet människornas fel. Not blaming Asta on that!
Bättre koll hörrni!
Att vi fick Asta är bland det bästa som har hänt oss! Då min man och jag båda lider av psykisk ohälsa och olika grader av socialfobi, så hjälper det verkligen till att ha Asta som ”stöd” och hon hjälper till att rehabilitera oss med samhället. Det är så många som stannar upp och börjar prata med oss och berömmer lilltjejen och i alla fall jag känner att jag blir säkrare ute.
Och så bara det att man verkligen har en anledning att kliva upp på morgonen och att ta sig ut är så underbart! Även fast det tar emot i kropp och knopp när man är tröttare än tröttast. 
Första veckan lilla Asta har varit hos oss har varit över förväntan lugn och det mesta har gått jättebra!
Första natten sov hon ju jättelugnt och pep till två gånger då hon var lite kissnödig. Så vi trodde ju då att nätterna skulle förbli lugna, men natten efter pep, skrek och tjöt hon ju så man höll på få hjärtbristningar. Men vi tog det tack och lov med ro (sömnstörningar hör ju nästan till vardagen för oss) och bestämde oss för att låta ylandet få gå sin egen gång och att vi struntade i det. Och nu, såhär ungefär en vecka senare, så gnyr hon lite när hon tycker vi varit tysta för länge, när hon är pinkis eller när hon vill mysa med oss. Men om hon börjar tjuta eller skälla och vi ignorerar henne så håller hon inte på längre än 5 minuter nu, mot för över en ½-timme den där andra natten. Så det känns och verkar som att hon har funnit sig väl till ro med oss.
Hur är Asta då? Jo hon är ju pigg i nästan överskott när hon är vaken och blir tvärtrött när hon busat klart och favoritplatsen är någon av husse eller mattes knä att få komma upp till och ligga och somna. Och helst ska huvudet ligga i den konstigaste vinkeln, så sover hon så sött! Och när hon sover så passar hon även på att släppa på gastrycket litegranna, så husse och matte håller på och storknar.
Favoritleksak är husse eller mattes händer. Dom är ju så roliga att jaga och tugga på. Och så rör dom sig så roligt när man håller på och busar. När inte husse och matte vill ha söndertuggade händer, så får hon leka med en hopknuten typ diskhandduk och den älskar hon också. En annan häftig grej att leka med är ju den där hopvikta tomma toarullen som det ramlar godisar ur! Verkligen roligt att den både låter roligt och luktar gott, så hon jagar runt den i hela köket för att få ur godisbitarna.
Sedan inte att förglömma katterna! Greger och Ylva är så roliga att jaga och stå och skälla på och bjuda in till lek. Men de två förstår ju inte att den mörka lilla skuttiga saken som låter och rör sig bara är snäll och vill leka, så dom hoppar upp på köksbordet och står och fräser om Asta blir för närgången. Så katterna håller sig mest borta från golvytorna. Men det verkar som att dom vant sig lite och inte är lika fientligt inställda mot nykomlingen och Greger kan till och med äta godis brevid henne när hon är lugn.
Angående rumsrenheten (vilket verkar vara det ”problem” som de flesta undrar över) så har i alla fall inte vi några större problem med det. Tycker hon är bra på att säga till på natten när hon är nödig och på dagarna så passar vi på henne rätt så bra, så hon har inte behövt gjort så mycket inomhus. Självklart har det dock förekommit några små ”olyckor”, men inget som varit till större problem än att torka/plocka upp och skura rent.
Med ”träning” har vi mest hållt på med att försöka få Asta att reagera på just Asta. Det funkar jättebra! Sedan har vi testat att kalla in henne med ordet kom. Det gör vi genom att vi turas om att vid hennes mattider, hålla fast henne en bit ifrån och den som håller i matskålen lockar på henne med Asta, kom! Vi har även testat när vi är utomhus att kalla in henne och då kommer hon skuttande i full fart, tills hon får syn på något som ser lite mumsigt ut på marken. Men det ser väldigt lovande ut, med hennes uppmärksamhet på husse och matte, så om vi bara fortsätter och gör rätt så kommer det nog inte vara några problem med ”lydnaden”.
We love our Asta!
/ Helena & Per
Sparat under: Uncategorized
Nu har vi Asta hemma hos oss! Vi hämtade henne igår, 5:e maj från Kennel Mixed Color’s i Strömsund. En resa på ca 50 mil fram och tillbaka. Tog väl mest hela dagen.
Vi var rätt så nervösa på vägen upp dit, för det kändes hela tiden som att vi skulle ha misstagit oss och missuppfattat vad vi pratat med Eva (uppfödaren) om och att vi inte alls skulle få någon Asta med oss hem. Helt ogrundade tankar, men sådana kommer ju när man hoppas på något så mycket och längtar!
I alla fall så kom vi upp runt 14-15 och träffade mamma Trolla och mormor UllaBella och hälsade på de 4 valparna. Vår Asta var såklart den sötaste och finaste av de alla! 
Vi gullade med valparna och så pratade vi en massa med Eva och det kändes som vi hade tusen frågor. Efter ett tag så gick vi till deras kök och skrev under papper och gick igenom lite skötselråd och annat prat. Runt klockan 18 var vi klara att fara hem och stoppade om lilla Asta i buren som vi satt i baksätet på gammforden vi har och så sa vi hejdå till Eva och började resan hem.
Asta var hur lugn som helst och låg mest och sov i bilen. Gnydde lite emellanåt, men verkade nöjd bara Per vred på huvudet och sa några ord till henne. Sedan la hon sig ner igen.
Vi stannade på ett par rastplatser och tog henne ut ifall hon skulle vara pinknödig, men hon skulle bara nosa omkring och sedan ville hon in och lägga sig bland filtarna i buren igen. Så det gick smärtfritt för alla parter hem.
Kom väl tillbaka till Sundsvall igen runt 22-tiden och väl hemma så ordnade vi till hennes sovplats och där pinkade och bajsade hon nästan på en gång. Katterna var nyfikna, men tyckte nog att Asta var lite skrämmande, för så fort hon kom i närheten så sprang katterna och höll sig på avstånd. Vi har haft dörren till sovrummet stängd under natten så att inte katterna ska ha stört Asta, hennes första natt borta från hennes kullsyskon.
Vi har faktiskt haft en relativt lugn natt och kunnat sova rätt så bra. Asta har ”bara” ylat till två gånger så vi har vaknat, men sedan har hon sovit lugnt. Per var ut med henne inatt runt kl 3 och pinkade henne, sedan var jag ut runt kl 6 samma runda. Efter pinkrundan så var hon trött igen så vi kunde sova lite till.
Och nu håller första dagens äventyr på för fullt.
Fortsättning följer!
